Flickidoler kontra pojkidoler.

Flickidoler vet alla vilka de är. Det är unga killar som får ännu yngre tjejer att skrika, gråta och svimma. Just nu skulle vi som exempel kunna nämna Justin Bieber, kanske Jonas Brothers, och i Sverige hade vi för något år sedan Johan Palm (Idol).
Vad är då en pojkidol? Unga pojkar tycker säkerligen att Hannah Montana är en snygging. Men de köper inte alla hennes produkter eller skriker sig hesa på alla konserter.
Är då Zlatan en pojkidol? Svar ja. Men han är också en idol för män i alla åldrar (säkerligen också för många ladies). Så vi kan alltså inte jämföra Zlatan med flickidolsfenomenet. Flickidoler är med få undantag enbart idoler för unga tjejer.

Flickor får gemenskap i sin idoldyrkan av unga popsensationer. För killar är det inte riktigt lika accepterat att vara öppen i sin idoldyrkan om den skulle infinna sig. Där med blir den inte lika intensiv, då kompisar inte är involverade och kan få det att eskalera till hysteriska nivåer.
När jag var liten så var jag lite kär i Melissa Joan Hart i Clarissa (dåtidens Hannah Montana) som gick på sommarlovsmorgon. Men det var hemligt, och hemliga förälskelser når sällan hysteriska höjder.

Om vi vänder blickarna mot naturen så kanske vi kan se några paralleller. Domherrehonor dras ju till hanen med störst och rödast bröst. På samma sätt fungerar det ju inom de flesta arter. Hanarna visar sin duglighet som partners med gälla färger, danser och kraftdemonstrationer.
För människohonor i yngre tonåren är motsvarigheten söta, nästan flicklika pojkar med sametslena röster.
Hanar å andra sidan är nöjda om det blir en hona över åt dem att föra vidare sin genetiska kod med.

Det finns säkert brister i mitt resonemang. Jag kommer hur som helst inte på någon riktig pojkidol. Någon som kommer på någon?



Ni kommer väl ihåg Clarissa.

I'm walking on sunshine...

Jag och Alicia har köpt nya skor att spatsera i. Det blev ett varsitt par Nike Lunarglide 2+. Det är faktiskt som att gå på luft. De gröna är för oss gentlemän och de rosa är för the ladies.



                                     

Mitt nya hopp

Med få undantag så kan vi nog enas om att svenska komiker suger. Det är pinsamt låg kvalitet. Jag har läst om komiker som skyller den låga nivån på publiken. De skrattar i vilket fall som helst, så varför lägga ner sig mer. Samma syndrom som jag led av på universitetet. Det var så lätt att bli godkänd att jag slutade sikta mot VG. Fullt förståligt mänskligt beteende. Men snälla komiker, sikta högre. Och snälla tv-kanaler (jag tittar på er TV4) sluta producera värdelösa program med samma gamla skåpmat (Sissela Kyle, Babben, Petra Mede m.fl.) Anledningen till att det råkade bli enbart kvinnor inom mina paranteser beror på att TV4´s nya komediserie Välkommen åter endast har en kvinnlig rollbesättning. Oroa er inte ni vänner av jämställdhet, det finns gott om värdelösa svenska komiker av manligt kön. Det är faktiskt så illa att jag inte ens kan komma på en ENDA som faktiskt är rolig.

Fredrik och Filips nya serie är extremt pinsam tittning och samtidigt ljusår roligare än något som alla gamla rutinerade svenska komiker gör. Men nu var det inte dem jag ville prata om, utan om något helt annat.

Jag har verkligen fallit för I Anneli på SVT, med Sissela Benn. Mest känd för sin udda karaktär Filippa Bark. Det är riktigt trevligt. Två avsnitt av åtta har sänts. (måndagar 21.45). Titta gärna in på SVTPlay.

Val -10

Jag slets mellan Miljöpartiet och Vänsterpartiet igår, men till slut så blev det så att jag för första gången röstade på MP. Roligt att de gick framåt. Väldigt tråkigt att SD gick framåt.
Jag är inte lika arg som jag var förra valet för att Alliansen vann. Dels för att det inte kom som en överaskning. Dock känns det tråkigt att så pass många människor ser sin privata ekonomi som den viktigaste frågan. Det har pratats väldigt lite om ideologier i valarbetet. Jag har också fått några hundralappar mer i månaden under de senaste 4 åren, men att de kommer på bekostnad av de som har det svårast i samhället känns inte bra. Jag betalar mer än gärna skatt för att de människor i Sverige som inte har det lika bra som jag har, ska få det lite lättare för sig, lite tryggare, lite mindre stress.

Varför vill inte alla hjälpa sina medmänniskor?


Jag reagerade på något som Beatrice Ask sade igår som var väldigt konstigt och oroande. Lars Ohly hade precis hållit tal på Vänsterpartiets valvaka och starkt tagit avstånd från rasism. Beatrice Ask kommenterade detta med att Lars minsann "inte borde ha så hög svansföring". Bör inte även Moderaterna ställa sig bakom ett sådant budskap?

I år är IDOL lite extra intressant.

Detta beror på ett par bekantskaper. Både angenäma och otrevliga. Vi börjar med den trevliga. Min gamla granne på Anneberg, Alice. Jag och Rickard lekte ibland med henne och hennes syster Stina.
Nu dök hon helt plötsligt upp i Idol och sjöng mästerligt. Det kan kanske bli så att jag faktiskt röstar i Idol för första gången i år. Jag hoppas hon kommer vidare till veckofinalerna.

Här är hennes audition.


Den mindre angenäma av mina bekantskaper är min så kallade "stalker". Jag har för övrigt fått bekräftat från en källa att hon faktiskt är mytoman, föga förvånande. Jag vet inte vad jag ska säga ens...


Farsta Centrum by night

Tänkte bjuda på något halvnytt av min lilla favvo Alexis Weak. Farsta Centrum by night av SUPERGRUPPEN med bl.a. just Alexis. Det är han som är först.


Ska jag ta lite på bryna?

Idag är en vacker lördag. Alicia är i Munkfors och plockar svamp. Jag har varit på stan och ätit mat med min familj. Rickard är hemma över helgen. Jag lyssnar på Florence + The Machine. Jag är nyfriserad. Tapetgubben kommer på onsdag. Life is good.

Min frisör(ska) är jätterolig. Förra gången hon klippte mig ställde hon mig med frågan "Ska jag ta lite på brynen?" Jag fattade ingenting och antog att hon sagt fel och egentligen menade polisongerna. Men fel hade hon inte sagt och mina ögonbryn, som för övrigt redan är vackra så att det förslår, fick sig en liten genomkörare. När hon klippte mig den här gången så kom samma fråga, och jag kunde höra mig själv svara "Ja visst!". Sedan började jag nästan att gapskratta där i stolen. Jag har aldrig hört talat om ögonbrynsklippning förut. Men jag klipper mig också ganska lyxigt med skalpmassage och allt, så det är nog en sån där extra lyxig groomingtjänst.
Mitt frisörbesök har fått mig att tänka. Det är väldigt imponernade att frisörer kan komma ihåg så mycket om sina kunder. Min nuvarande frisör har kanske klippt mig 4 gånger under loppet av ett år (jag klipper mig oftare än så, men jag har klippt mig på ett annat ställe emellan också), och hon har rätt bra koll på mitt liv. Hon skulle kanske inte kunna spökskriva min biografi, men utifrån förutsättningarna ändå väldigt imponerande med tanke på hur många människor hon pratar med varje dag. Det fick mig att börja misstänka att frisörer har en databas där dom går och skriver in fakta om sina kunder, som dom sedan kollar upp inför klippningen så att det ska kännas lite mer personligt, vilket ju sedan gör att jag kommer tillbaka.
Jag önskar att Alicia vara en framgångsrik frisör, så att jag kunde få gratis klippning ofta, och alltid se tip top ut.
Jag undrar om frisörer har en hemlig kodex, får dom t.ex. stöta på sina kunder eller är det inte riktigt okej?

Jag läser en väldigt bra bok för tillfället som jag skulle vilja nämna. Det är Pernilla som har tipsat om den. Jag vet inte exakt vad som är bra med den, men så är det i alla fall. Mästaren och Margarita av Michael Bulgakov. Jag har snart läst all rysk litteratur som någonsin skrivits. Läste för övrigt att det har skrivits 130 miljoner böcker genom tiderna. Den har ännu inte väckt 55 000 frågor, som den gjorde hos Pernilla, men det ska bli intressant att höra vilka dessa frågor är tycker jag. Boken rekomenderas varmt av Anders och Pernilla. 

Dizzee Rascal & Florence + The Machine