hanu | needless to say, we're needles in hay

Helt plötsligt när jag bläddrar i Sonic så uppenbarar sig en recension av en skiva som jag inte ens visste fanns, men som samtidigt är min absoluta drömskiva. En uppföljare som jag längtat efter i 3 år. En lycklig överaskning utan tvekan, och länge behöver jag inte vänta heller, då den kommer ut imorgon. Vad är då denna fantastiska skiva, denna heliga grahl bland musik? Föregångsskivan från 2007 heter Ys och innehåller några av de vackraste spår som spelats in på en skiva. Uppföljaren har fått titeln Have one on me och det är Joanna Newsom som med sin sång och harpa frälser mig musikaliskt. Ys innehöll endast 5 spår, vilket inte gör så mycket när de håller så hög kvalitet och varje sång har en snittlängd på 8 minuter. På den nya skivan skämmer hon bort mig med 18 låtar och över 2 timmar musik på en trippel-CD. Jag har svårt att tro att det går att överträffa Ys och hitta samma helhet, men utan tvekan så kommer den att innehålla ett antal spår som visar sig vara tidlösa.

För er som inte känner till Joanna Newsom så är hon oöndliga texter som flyter över en harpa som en porlande bäck.






Ja, jag älskar Joanna Newsom. Så till den grad att jag sträcker mig till att skriva pretentiösa kärleksrecensioner till hennes ära