hanu | needless to say, we're needles in hay

Helt plötsligt när jag bläddrar i Sonic så uppenbarar sig en recension av en skiva som jag inte ens visste fanns, men som samtidigt är min absoluta drömskiva. En uppföljare som jag längtat efter i 3 år. En lycklig överaskning utan tvekan, och länge behöver jag inte vänta heller, då den kommer ut imorgon. Vad är då denna fantastiska skiva, denna heliga grahl bland musik? Föregångsskivan från 2007 heter Ys och innehåller några av de vackraste spår som spelats in på en skiva. Uppföljaren har fått titeln Have one on me och det är Joanna Newsom som med sin sång och harpa frälser mig musikaliskt. Ys innehöll endast 5 spår, vilket inte gör så mycket när de håller så hög kvalitet och varje sång har en snittlängd på 8 minuter. På den nya skivan skämmer hon bort mig med 18 låtar och över 2 timmar musik på en trippel-CD. Jag har svårt att tro att det går att överträffa Ys och hitta samma helhet, men utan tvekan så kommer den att innehålla ett antal spår som visar sig vara tidlösa.

För er som inte känner till Joanna Newsom så är hon oöndliga texter som flyter över en harpa som en porlande bäck.






Ja, jag älskar Joanna Newsom. Så till den grad att jag sträcker mig till att skriva pretentiösa kärleksrecensioner till hennes ära

Förra helgen var jag och Alicia i Branäs och åkte skidor med Pernilla och Martin. Det var min första gång på slalomskidor. Jag har provat snowboard ett par gånger, med hyffsat misslyckade resultat. Vi hade jätteroligt i Branäs. Alicia hade lite problem med sina pjäxor, eller om det var hennes vader som var problemet. Vaderna gjorde hur som helst ont i början. Efter ett pjäxbyta funkade det bättre
Det började med att Martin och Pernilla lurade ner oss för en röd liten backe, för att komma till en nästintill platt barnbacke i vilken jag bara ramlade och ramlade. Det är svårt att svänga utan fart förstod jag senare.

 


På slutat av lördagsåkningen så hittade vi en bra grön backe som passade bra för mig och Alicia att träna upp våra skills i, framförallt mina skills. Men vi hann inte åka den så mycket då, för liftarna stängde.

På söndagen vaknade vi till -16 grader. Det var grymt kallt, men dagen tinade långsamt upp och blev riktigt vacker och bra. Vi började i den gröna backen igen, och efter att vi hade ätit lunch så började det lossna lite för mig. Jag låste mig inte i åkningen efter varje fall, jag vågade släppa på lite mer. Märk väl att småbarn fortfarande blåste förbi mig, men för mig var det bra och snabbt. Till slut åkte vi alla ner för en lång blå backe, och jag bara körde på, den var rolig. Alicia blev rädd i de brantare partierna, men hon tog sig ner fint till slut ändå. Sist av allt åkte jag ner för en röd backe. Den var jättebrant tyckte jag, men jag var orädd. Jag ser fram emot att åka någon mer gång

 

Igår kom Miriam och Daniel på besök, vilket är trevligt nog, men som extra bonus hade de med sig, inte en, inte två, men TRE hundar. Dom kom inspringande till mig i köket när jag stod och gjorde fruktsallad. Det blev världens dog party. De letade smulor på mitt golv och dansade med mig



Det är Momiji, Sushi och Saffran. Dom var roliga. Vi tittade på På spåret. Miriam var duktig och tog Bilbao på 10 poäng.



Saffran var tvungen ett ha en overall.

Hej kära läsare av min blogg. Så här är läget. På fredag ska jag och Alicia åka upp till Branäs och möta upp Martin och Pernilla. Vi ska hyra skidor och förhoppningsvis ha roligt. Jag har aldrig åkt skidor, bara snowboard. Jag har aldrig varit så lyckad på snowboard, men jag tror att jag kommer att vara mycket bättre på skidor.

Igår hade min farfar ramlat omkull när han skottade snö. Farmor var nere i folkets hus, så han fick ligga där i en snöhög ett tag. Han hade brutit något, så han ligger på sjukhuset nu. Idag har han opererats, och operationen gick bra har jag hört. Stackars honom. Jag tycker om min farfar, han är rolig och fin. När jag tittar på min familj så är det i honom jag känner igen mig själv mest, rent fysiskt.

Jag har funderat de senaste veckorna på att lägga till Bertrand som mellannamn. Min farfar heter det, och min pappa heter det i mellannamn. Det är ett ganska bra namn när allt kommer omkring. Det delas även av gamla filosofen och matematikern Bertrand Russel som dog för 40 år sedan igår.
Här är ett litet klipp på Russel där han pratar om varför han inte är kristen. Alicia kommer säkerligen känna igen hans resonemang, hon har hört det ett antal gånger tidigare.

Igår fick jag mina båtiga Adidasskor som jag beställde på realisation. De kostade mig endast 600 smacks. Det är inte så dumt. Idag sportade jag dom, och de behandlade mig väl. Jag är nöjd.




Tyvärr har jag ingen båt att bära dem på. Men om jag hade det så skulle det kanske kunna se ut så här...

Vårterminen har rullat igång ganska lugnt. Det har visserligen bara gått tre dagar, men det har varit tre bra sådana. Så nu har jag hunnit komma in i det litet, ingen stress längre. Min väckarklocka har varit en aning utvecklingsstörd och väckt mig mitt i natten med slumpmässiga tjut då den bestämt sig för att nollställa sig helt och hållet. Det har inte gått att lita på den, så nu har jag faktsikt köpt en ny. (jag antar att det är politiskt inkorrekt att kalla min väckarklocka utvecklingsstörd, jag menar inget illa).

Jag och Alicia köpte hockeybiljetter till på torsdag. Färjestad spelar mot MoDo. Det är ju så här att Färjestad inte har varit sig själva i år. De förlorade nästan hela sin stomme inför säsongen, så den rätta känslan har inte funnits, snarare motsatsen. Lee Goren som enbart sprider negativ energi kring sig (förolämpar fans på facebook) har skeppats iväg till Bern i utbyte mot Lubos Bartecko som jag beundrat på avstånd i ett par år. Han spelar på torsdag. Men inte nog med detta, våran kära Dick Axelsson har kommit tillbaka ifrån Amerikat och gör också sin första match på torsdag. "Gamla" själslösa Färjestad blev ju också tillslut trötta på att förlora efter en lång rad nederlag och har nu lyckats knipa två segrar. På torsdag vill vi se det "nya" Färjestad, annars kommer vi att bli grumpy som in i bomben.

Jag kan inte skaka av mig känslan av måndag. Orsaken är ju att jag började jobba igen idag. Med orsak av detta har jag haft väldigt svårt att somna de två senaste nätterna. Min hjärna har varit jättespeedad och tänkt på en massa sakar som jag måste göra innan barnen kommer, och saker som jag borde göra innan de kommer. Ibland är det stressigt att vara lärare.
Eftersom jag kände mig stressad och en aning orolig så lämnade jag allt vad heter böcker hemma. Jag brukar ju få det mesta av min läsning gjord på tåget. Men idag valde jag mina hörlurar och P3, och idag var dom exeptionellt bra på P3, dom spelade bara bra musik hela tiden och underhöll mig mycket.
En av mina största bedrifter i år är att jag har omvänt min mamma från att lyssna på reklamradio till Sveriges Radio. Det borde vara dödsstraff på reklamradio. Dom är så pinsamt dåliga. Dom pratar bara snabbt och försöker vara käcka och kanske drar en och annan fräckis. Sen säger dom saker som "nu följer 60 minuter av oavbruten musik", och sen gör det inte det. Jag kan förstå varför, det skulle vara tråkigt att lyssna på musik oavbrutet i 60 minuter ifall man bara har 4 låtar att välja mellan. Människor som lyssnar på reklamradio och går och tittar på Göta Kanal 3 på bio kanske lever ett rikt och lyckligt liv, men jag kan inte låta bli att tycka synd om dem för allt de går miste om.
Nu har hur som helst min mamma sett ljuset i slutet av tunneln, det gläder mig.

En av låtarna som P3 spelade för mig idag var den här av Lorentz och M.Sakarias med lite hjälp av Newkid. Det må vara lite fjortisvarning över den, men jag är gammal nog att ignorera det och bara ryckas med.



Den 5 februari ser det ut som om jag och Alicia ska åka upp till Branäs över helgen. Martin och Pernilla är där redan från och med den 4:e. Så vi ska bo tillsammans med dem och åka lite skidor. Det ska bli roligt. Jag är ingen alpin man, jag har tagit mig ner för ett par skidbackar med en snowboard på fötterna. Det har inte sett graciöst ut, en gång råkade jag åka vilse och hamnade i puckelpisten, vilket inte är att rekomendera för en nybörjare på snowboard. Att liften passerade precis över huvudet gav lite extra pinsam krydda till fadäsen. Den här gången ska jag prova att åka skidor istället, det kan ju inte gå sämre.

De som är invigda i hip hop musik har säkert inte undgått flugan att slänga in ett "No Homo" i texten för att förtydliga att man verkligen inte är homosexuell. Det är en konstig fluga som är mer fjantig än diskriminerande. Här är ett klipp som förklarar fenomenet på ett pedagogiskt och roligt sätt.




Nu har Alicia gjort världens utan tvekan godaste sås. Örtagårdssås. Den är helt magisk och crazy bananas. Vi ska äta den till vår nyårsmiddag. Hon har gjort den från scratch förstås, den här såsen är så hemlig så blå band eller dom där har ingen aning om den. Det är såsernas heliga gral. Tempelriddare sökte för århundraden sedan igenom hela Jerusalem i jakt på den mytomspunna såsen. Men jag kan nu bevisa att den faktiskt existerar, jag har t.o.m bildbevis!

Bloggar är ju bara SÅ 2008, men jag gör mina små tappra försök lite då och då. Till att börja med kan jag nämna att jag och Alicia hade trevligt i Stockholm, inte riktigt lika lugnt som det var tänkt. Det blev bitvis lite stressigt då Alicia hade flera julklappar kvar att handla, och jag hade någon enstaka jag också. Vi var och tittade på Avatar på bio, och Alicia är helt frälst och hade helst velat se den med en gång igen så snart eftertexterna började rulla. Jag tyckte också att den var bra, men lika såld är jag inte. Rickard hade sett den i 3D i Olso och var minst lika såld han, jag tycker mig minnas något citat från hans läppar i stil med "den största bioupplevelsen i mitt liv".

Jag och Rickard har spelat mycket tv-spel nu medans han varit hemma i Karlstad. Jag köpte Uncharted 2, och det är riktigt bra och roligt faktiskt. Jag brukar sällan ha tillräckligt med tålamod till tv-spel för att spela klart dem. Men vi har inte så jättemycket kvar nu. Det är väldigt snyggt, och lite som att spela i en film.

Mitt efterkonstruerade nyårslöfte att läsa mer har onekligen gått bra. Här har jag staplat upp böckerna som jag läst under 2009, minus 2-3 stycken som jag lånat ut. Jag är nöjd och stolt över mig själv, och nästan allt jag har läst har varit bra. Det har ju mest blivit klassisk skönlitteratur. Mina favoriter har varit Brott och Straff, En alltför högljudd ensamhet och Och världen skälvde. Nu har jag en hel hög med böcker som ligger och väntar på mig inför 2010.

På julaftonsmorgonen läste jag klart Bröderna Karamazov, som tur är var den på svenska och inte på ryska som ovan. Det är Dostojevskijs sista verk innan han dog. Det är otroligt omfattande, och tar upp religion och politik och mycket annat. Många frågor är lika aktuella idag som då. Det är ett imponernade arbete som är omöjligt utan att först ha levt ett händelserikt liv.
Det finns en berättare i boken som ibland går in och berättar lite, men till största delen för karaktärerna handlingen framåt med sina samtal. Varje karaktär med sin speciella stil. Även om det är många karaktärer och mycket prat så tappar man aldrig bort sig. Dostojevskij krånglar inte till det i onödan och eftersom han tillskrivit karaktärerna olika sätt att uttrycka sig så känner man efter ett tag instinktivt igen karaktärerna.
Förutom att boken i stort är mycket bra så finns det ett par kapitel som är alldeles magnifika.

Dostojevskij är verkligen ett geni, och har blivit en stor idol.

Ja, idag blev jag varslad. Jag är anställd fram till den 16:e juni. Det är tydligen 20 stycken som blivit varslade nu vid den här besparingsrundan. Förra gången de sparade så var det ungefär lika många som blev varslade, men då var det i slutändan bara två stycken som fick gå. Det är minst sju stycken som blir uppsagda före mig vet jag. Så det återstår att se vad som händer nästa höst, om jag får söka andra jobb eller om det blir någon tjänst öppen någonstans i Kil. Kil har fått 8,8 miljoner av staten, hur mycket av dem som tilldelas Barn och ungdomsförvaltningen är inte fastlagt än. Jag kan ju hoppas att skolan får en stor bit av kakan, då ökar mina chanser antar jag.

Allt detta känns givetvis trist, men jag ska inte tänka allt för mycket på det. Jag var ju inställd redan inför den här höstterminen på att jag inte skulle ha något jobb i Kil. Jag får vara inställd på att jag inte har något jobb efter juni, och hålla ögonen öppna efter andra tjänster att söka. Men men, jag överlever i vilket fall som helst.

Idag är Alicia i Stockholm och rekogniserar inför vår tripp till nästa måndag-onsdag. Det ska bli trevligt. Framför allt verkar hon ha hittat ställen att äta på. Det är ju trots allt det viktigaste för henne.
Jag har bara 4 dagar kvar nu av höstlovet. Det känns väldigt skönt. På torsdag ska vi pyssla och se på film, och på fredag är det bara avslutning. På avslutningen ska jag spela teater för mellanstadiet. Det är en liten Astrid Lindgren-pjäs som heter något i stil med "Så som dom gör i amerika". Jag spelar en klassisk korkad tjuv. Repetitionerna har varit roliga och så blir säkert också uppträdandet.

Både jag och Alicia har på sista tiden imponerats mycket av Beyoncé. Det känns som att hon tagit ytterligare några kliv. Hon osar numera självsäkerhet och rockar alla liveshower som har varit i min TV. Som den här nedanför. Därför vill vi kora henne till den bästa artisten. Inte den jag har allra varmast i hjärtat, men den bästa ARTISTEN.



Jag tror att kanske Pernilla är redo att hålla med.

I lördags var jag och Al-Eazy i Oslo och hälsade på min lilla lilla bror. Det var trevligt. Vi gick på staden och tittade. De hade faktiskt många ganska roliga affärer. Roligare utbud än i Stockholm skulle jag vilja påstå, det vill säga om man har lite liknande smak som undertecknad. Mer street än stekning. Jag köpte en fin halsduk på en tjejavdelning, jag modellar den på bilden nedan. Jag köpte även ett par skor, en bok och en väska. På bilden sportar jag för övrigt min dagsfärska frisyr. Rickard verkade för övrigt ha det bra i Oslo.



Tre veckor till jullovet. Det ska bli fantastiskt skönt. Att 1:a advent har kommit och gott känns konstigt. Julstämningen är på ca. 10% hittils. Jag ska toppa mig till den 24:e.
Ja, vad mer?! Jag läser Bröderna Karamazov för tillfället. Också det en jättebra bok.

Idag gick jag till Sannerudsskolan ett tag och hälsade på min gamla klass. Det var jätteroligt. Jag fick sanslöst många kramar och blev inträngd i ett hörn av 16 barn som gjorde sitt bästa för att överösta de andra. Jag trivs bra på min nya arbetsplats, men det är inte samma som som på fina gamla Sannerud.

Jag och Alicia ska åka till Stockholm lagom till jul i år igen (21-23 Dec). Vi var där förra året och det var jättemysigt. Vi ska bo vid Hötorget. Det brukar vi göra, och jag är så autistisk att jag inte klarar av förändringar.

Karlstad brukar oftast räcka till för mina diverse göranden. Men nu visar det sig att Filmstaden enbart visar Up på svenska. Riktigt kasst.

Den senaste veckan läste jag Dubbelgångaren av Dostojevskij. Den var bra, dock ingen Brott och straff. Idag har jag börjat på Röda rummet. Jag har inte hunnit komma in i handlingen än, men Strindberg skriver fint och skickligt, så jag har höga förväntningar.

Idag har jag varit och klippt mig. Jag klippte mig på en relativt ny frisörsalong som heter Soda. Den är lite flashig, och säljer även lite bra skivor och "coola" tidningar. På sista tiden har jag klippt mig på lite olika ställen. När jag var yngre så klippte jag mig alltid på samma ställe, och var nästan rädd för att byta salong. Det är konstigt för jag gick inte till samma frisör på salongen. Jag var rädd för att någon annan skulle klippa mig konstigt. Några gånger har jag varit och klippt mig hos Alicias eviga frisör, men hon är mammaledig nu, så jag "playar the field" just nu.  På soda masserade dom min skalp med menthol. Min skalp kändes som is, som en isbjörn som äter vicks. Det var en intressant ny känsla. Frisören visade en bild på Robert Downey Jr. och sa att hon tyckte att jag skulle klippa mig så. Men jag ser ut som Anders.

Igår var jag och Miriam ute och promenerade och pratade om jul, och nu längtar efter att få sätta upp min adventsstjärna och min ljusstake. Det är mitt mysigaste. Men jag måste väl vänta till slutet av November i alla fall.

Idag har jag läst ut To kill a mockingbird. Den var bra, kanske en fyra av fem, eller något liknande, Pi av 4. Nu har jag i alla fall inget att läsa på ett par dagar. Jag har beställt nya böcker som inte kommer förän senare i veckan. Då får jag Röda Rummet av Strindberg, samt Dubbelgångaren och Spelaren av Dostojevskij. Det känns faktiskt lite jobbigt att inte ha något att läsa. Jag har verkligen arbetat in en vana, det är jag glad över. Jag önskar för övrigt att jag skrev en gammal rysk roman och vann ett Nobelpris.

Igår var jag, Alicia, mamma och pappa hos Maria Westerberg för hennes boksläpp. Det var trevligt. Vi köpte ett par böcker och Alicia och pappa köpte en "skulptur". Det är speciellt att vara hos henne, det är så idylliskt och så mycket roligt att titta på.

Den 24:e ska vi göra högskoleprovet. Det ska bli roligt tycker jag. Jag vill veta vad jag kan få. Jag tippar och hoppas på 1,4-1,6 ungefär. Det återstår att se.