hanu | needless to say, we're needles in hay

Inatt drömde jag att Pernilla ringde till mig och berättade att hon och Martin hade börjat spela innebandy. De spelade i damernas elitserie, och var i final mot Pixbo. Pernilla var målvakt, hon såg ganska liten ut i målet, och Pixbo hade supersnabbt passningsspel. Men ändå så räddade hon alla skott, eller så gick de i stolpen. Martin var utespelare. Han hade ett vitt pannband, det var snyggt. Han var mycket större än alla tjejer i Pixbos lag, så dom hade ingen chans. Han gjorde en massa enkla mål. Men hans snyggaste mål var när han kom med bollen i mitten och en tjej kom mot honom, då passade han ut till en medspelare på kanten och gjorde en volt över tjejen. När han landade på andra sidan fick han tillbaka bollen framför mål, och satte den enkelt. Jag var med som åskådare, och hånade Pixbo-tjejerna.

Det var en konstig och rolig dröm.

I skolan idag så var det några som pratade om vem som skulle kunna vinna i slagsmål av mig och The Chris. Och de flesta trodde att The Chris skulle vinna. Det var jobbigt för mig. Känner lite för att slå ner honom för att överbevisa dem.
Bara för att han har lite grövre armar. Jag tar honom lätt. Jag har längre räckvidd, och är ju mästare på armlås. Han är chanslös.