hanu | needless to say, we're needles in hay

I förrgår tittade jag och Alicia på Transformers. Den var överaskande bra. Både rolig och fett actionspäckad. Alla Transformers vill lägga beslag på en kub som kunde få maskiner att komma till liv. Det kan tyckas vara lite overkligt. Men jag har belägg för att detta faktiskt kan vara 100% sanning! Igår fick jag min gammelmorfarfars schackdator, när jag var hos mormor och morfar. Hans namn är Mephisto (datorn alltså), och är en slug karaktär, med 16 Megabite i ryggen. Trots att han är näst intill oslagbar, så drar han sig inte för att ta till fusk. Nästan varje gång som jag sätter in några bra moves, så hittar han på att han ska sätta mig i schack med någon pjäs som jag redan har tagit. Och det finns inget jag kan göra åt det. Jag kan inte trycka på några knappar och få honom att fatta att han faktiskt inte har sin dam längre. Han är en så sjukt dålig förlorare. Han ställer mig schack-matt med sina redan utslagna pjäser och sedan börjar han blinka med alla schack-matt lampor. Och det gör mig så sur!! Grrr! En av dessa dagar ska du få så mycket stryk. En av dessa dagar, Mephisto!

Jag och Alicia har tuggat i oss vår premiärmåltid hos Max här i Karlstad. Jag åt ett orginalmål med potatisgratäng, och Alicia åt ett minimål. Ju längre vi satt där på deras fina stolar, blev vi bara mer och mer imponerade och nöjda kunder. Allt från de lite fräshare hamburgarna, den fria påfyllningen av läsk, den väl valda svenska musiken som spelades, och de lite nyttigare alternativen, till den skickliga marknadsföringen. Vi var sålda. Pricken över i:et var att personalen hade glömt att lägga i en hamburgare i en gubbes hamburgare. Det var ett roligt skämt av dom.