Weezy och bönder

Yo, ännu en vecka i backspegeln. Igår hade brevbäraren lämnat det nya nummret av Sonic. Inte the hedgehog alltså, utan musikmagasinet. Årets sista nummer med summering och årsbästalistor m.m. Det är mitt favoritnummer. Så nu ska jag se om jag ska köpa lite skivor på chans och fin kritik. Det brukar alltid bli några riktiga lyckoträffar.
image62  
Redan igår laddade jag ner ett Lil' Wayne mixtape, som jag sitter och lyssnar på nu. Han är sjukt bra för mig. Inte nog med att han är bäst och mest produktiv inom sin branch just nu, han är den bäst klädda också. Vilket givetvis är oerhört viktigt för mig.


Idag har jag namnsdag. Och hade det funnits någon snö så hade den slaskat, vilket betyder att julen kommer braska. Om man vill lita på gamla bönder som var ovetande om klimat- förändringar d.v.s. Och vem vill inte det!? Bönder är hippa. Alla kvinnor vill gifta sig med en. För det har jag sett på TV. Även de bönder som är supernördiga och totalt oförmögna att tala med det motsatta könet.....They're living the dream.

Sweet cuppin' cakes, part 2

Nu har Miriams cupcakeblogg tagit fart. Speja in den här. Där finns mycket att lära. Miriam är för övrigt en dekorerad pepparkakshusexpert.

sweet cuppin' cakes.


Här kommer en rolig och intressant artikel om fysik, beroende på om man finner fysik rolig och intressant visserligen. Men om den här snubbens teori visar sig hålla för testning så är det nog ett garanterat Nobelpris.

Surfer dude stuns physicists with theory of everything


From: http://www.telegraph.co.uk

Nov 14, 2007

The E8 pattern

An impoverished surfer has drawn up a new theory of the universe, seen by some as the Holy Grail of physics, which has received rave reviews from scientists.

Garrett Lisi, 39, has a doctorate but no university affiliation and spends most of the year surfing in Hawaii, where he has also been a hiking guide and bridge builder (when he slept in a jungle yurt).

In winter, he heads to the mountains near Lake Tahoe, Nevada, where he snowboards. "Being poor sucks," Lisi says. "It's hard to figure out the secrets of the universe when you're trying to figure out where you and your girlfriend are going to sleep next month."

Despite this unusual career path, his proposal is remarkable because, by the arcane standards of particle physics, it does not require highly complex mathematics.

Even better, it does not require more than one dimension of time and three of space, when some rival theories need ten or even more spatial dimensions and other bizarre concepts. And it may even be possible to test his theory, which predicts a host of new particles, perhaps even using the new Large Hadron Collider atom smasher that will go into action near Geneva next year.

Although the work of 39 year old Garrett Lisi still has a way to go to convince the establishment, let alone match the achievements of Albert Einstein, the two do have one thing in common: Einstein also began his great adventure in theoretical physics while outside the mainstream scientific establishment, working as a patent officer, though failed to achieve the Holy Grail, an overarching explanation to unite all the particles and forces of the cosmos.

Now Lisi, currently in Nevada, has come up with a proposal to do this. Lee Smolin at the Perimeter Institute for Theoretical Physics in Waterloo, Ontario, Canada, describes Lisi's work as "fabulous". "It is one of the most compelling unification models I've seen in many, many years," he says.

"Although he cultivates a bit of a surfer-guy image its clear he has put enormous effort and time into working the complexities of this structure out over several years," Prof Smolin tells The Telegraph.

"Some incredibly beautiful stuff falls out of Lisi's theory," adds David Ritz Finkelstein at the Georgia Institute of Technology, Atlanta. "This must be more than coincidence and he really is touching on something profound."

The new theory reported today in New Scientist has been laid out in an online paper entitled "An Exceptionally Simple Theory of Everything" by Lisi, who completed his doctorate in theoretical physics in 1999 at the University of California, San Diego.

He has high hopes that his new theory could provide what he says is a "radical new explanation" for the three decade old Standard Model, which weaves together three of the four fundamental forces of nature: the electromagnetic force; the strong force, which binds quarks together in atomic nuclei; and the weak force, which controls radioactive decay.

The reason for the excitement is that Lisi's model also takes account of gravity, a force that has only successfully been included by a rival and highly fashionable idea called string theory, one that proposes particles are made up of minute strings, which is highly complex and elegant but has lacked predictions by which to do experiments to see if it works.

But some are taking a cooler view. Prof Marcus du Sautoy, of Oxford University and author of Finding Moonshine, told the Telegraph: "The proposal in this paper looks a long shot and there seem to be a lot things still to fill in."

And a colleague Eric Weinstein in America added: "Lisi seems like a hell of a guy. I'd love to meet him. But my friend Lee Smolin is betting on a very very long shot."

Lisi's inspiration lies in the most elegant and intricate shape known to mathematics, called E8 - a complex, eight-dimensional mathematical pattern with 248 points first found in 1887, but only fully understood by mathematicians this year after workings, that, if written out in tiny print, would cover an area the size of Manhattan.




Sweet cuppin' cakes

Idag efter att jag misslyckats med att fixa mamma och pappas skrivare så tittade jag vad jag hade för filer och saker på den gamla datorn. Det var kul, för jag hittade några gamla minnen som jag mailade vidare till mig själv. Här nedan ser ni t.ex. när jag och Josefins Martin sjunger kareoke. Tjejerna vet jag inte vilka de är, men det var de som drog med oss upp på scen. Jag är inte helt säker, men jag tror att vi sjöng Främling av Carola. Detta var på någon kass bar i Kristinehamn.

image61

Igår spelade jag innebandy på Kronoparksskolan med Robert och ett gäng. Inga gamlingar den här gången, så det blev lite tempo. Det var roligt. Det är så jag vill ha det. Bara spela utan att det ska vara så seriöst. Då är det som roligast.

Idag har jag handlat varor till mitt kylskåp. Nu är det fullt och belåtet.
Jag har också blivit utsedd till medlem i Miriams smakpanel för cupcakes, till vilka hon har startat en blogg, som jag kommer att länka till vid ett senare tillfälle. Där kommer ni förmodligen kunna hitta recept och expertutlåtanden från mig.


ur en vecka i November...

Fredagkväll, och jag tänkte i brist på andra sysslor sammanfatta en vecka som varit som de flesta andra. Snart ska jag sätta mig framför tv:n och avsluta dagen med fortsättningen av "The Wire". Kanske världens bästa TV-serie.

Den här veckan och två veckor framåt har jag och Kicki en praktikant hos oss. Han är trevlig och heter Andreas. Det är kul att ha någon ny att prata med som omväxling. Dessutom någon som man kan prata om andra saker med, så som sport, tv-spel och våra girlfriends. Speciellt nu när Christoffer tar bilen fler dagar än inte.

Jag har också deltagit i ett datagruppsmöte och ett möte för att arbeta fram en jämställdhetsplan på skolan. Jag är så bra. Jämställdhetsgruppen ser det riktigt bra ut att jag är med i, speciellt då ingen annan ville. Det är bra att ha vid löneförhandlingar. Dessutom är det intressant att diskutera jämställdhet för mig.

I måndags spelade jag innebandy med Robert och ett gäng från hans jobb, i Skogsbackeskolan. Alltså bara ca. en minuts promenad för mig dörr till dörr. Det var mest medelålders gubbar. Varav de flesta fullständigt saknade kondition. Jag fick alltså dominera. Det tycker jag om.



18 dagar kvar...

Workin' at the car wash...

Nu har Rickard hängt i Malaysia i två veckor. Inatt åker de vidare till Australien. Han är ganska duktig på att skriva på resedagboken. Nu har han äntligen lagt upp bilder också. Ta er gärna en titt här.

image60

Idag har jag, mamma och pappa varit i Kolsäter hos farmor och farfar. Det blev det obligatorisk gröt, och god mat. När jag kom hem så släppte mor och far av mig hos Miriams mamma. Jag skulle hjälpa Miriam och hennes syster Bianca att utföra något slags uppdrag som jag inte riktigt hade fått grepp om förens jag utförde det.
Deras mamma var i Stockholm, och Miriam och Bianca hade övertalat henne att lämna bilnycklarna hemma för att jag skulle åka till Grums och titta på en japansk spets (hund) som jag tänkte köpa. Det var ett konstigt lur för mig. I själva verket så hade mamman fyllt år, och Bianca skulle överraska med att tvätta bilen.
Jag har aldrig tvättat bilen i en automatisk biltvätt. Jag har ju suttit med när pappa gjort det, men aldrig med mig själv i förarsätet. Det var lurigt. Jag misslyckades vid första försöket, av någon anledning.  Så en gibbe fick komma och ge mig en ny chans och lära mig ett och annat. Han tyckte nog att jag var en dummer. Men det var jag inte, inte så mycket.
Efter en lyckad tvätt firade vi med att dela på en pizza.

Idag har jag dessutom köpt en toppmodern mössa.

Tornado

En tjej hittades till slut och innebandyturneringen är på. Jag hoppas att det blir roligt. Robert kommer och hämtar mig klockan 8 imorgon. Så ingen sovmorgon för mig. Det blir till att gå och lägga sig efter Idol och spela in The Wire. Ja, så ser mina fredagskvällar ut. Spännande minst sagt. Jag har just provat ut vilkat shorts respektive skor jag ska bära imorgon, så att jag kan spegla klass och stil både i min utstyrsel och med klubban.
Det ska bli skönt att få springa lite. Den typen av träning får jag inte mycket av dessa dagar. Däremot är jag exemplariskt duktig på att göra armhävningar m.m. i mitt hem. Allt delar i min storslagna plan på att vara lite "extra" biffig och stilig till Alicias hemkomst.

Jag har efterforskat lite och vill meddela Martin att Zorros häst kan ha hetat Tornado. Vad tror du om det?

Gråtattack

Igår natt drömde jag att jag grät hysteriskt. Jag kommer inte ihåg vad det var, men när jag vaknade så hade jag tårar i mitt ansikte. Så jag låg antagligen och grät en massa i sömnen. Synd att inte Alicia var hemma och sov hos mig. Då hade hon blivit orolig och rädd, kanske. Det var roligt och skönt att gråta i sömnen. Jag önskar fler gråtattacker tack.

I tisdags ringde Robert och undrade om jag ville vara med i en innebandyturnering i Kil på lördag. Det ville jag. Det var tvunget att ha minst en tjej på planen hela tiden, och de/vi tycks inte hitta någon tjej, så det återstår att se om det blir någon turnering för våran del. Det är lite roligt tycker jag, att våra planer grusas p.g.a. vår oförmåga att känna tjejer :)
Jag känner visserligen nästan bara tjejer. Men de är varken intresserade/bra på innebandy eller bor i Värmland.

The undispleasant Journey of perpetual summer

Höstlovet är till ända. Imorgon bär det av till Kil igen. I sju veckor. Sedan är det jullov. Om 37 dagar kommer Alicia hem. Det är inte så mycket. Ju färre dagar det är kvar, ju närmare känns hon. Idag mötte jag Alicias föräldrar, de höll med.

Julklappshandlandet är redan långt gången. Jag har hittils köpt sex julklappar. En till pappa och fyra-fem till Alicia. Och mer ska det bli, jag är på inget sätt färdig. Jag vet inte vad jag ska köpa till mormor, morfar, farmor, farfar och mamma. Till Alicias föräldrar har jag några idéer, och Rickard får lite pengar insatt på sitt konto lagom till jul. Jag tror att jag kommer att hitta bra julklappar till allihop. De svåraste är morfar och farfar. Dessa gamla män, de skyltar inte så vidare värst med uppslag till julklappar. Och om jag skulle fråga morfar t.ex. så skulle han komma med de mest billiga förslag han kan komma på, som en öl. Men jag ska allt komma på något.

Nu sitter Rickard på ett flygplan mot Malaysia tillsammans med Fredrik och Philip. Resan går under namnet "The undispleasant Journey of perpetual summer". Det blir konstigt att han inte är här i ett helt år. Men det blir säkert roligt för honom. Om man önskar följa deras resa kan man söka upp Ricci på resedagboken.se eller kanske titta in
här. Får se vart det dyker upp lite bild och text först.


Jag avslutar med ett blogginlägg från en rolig basketspelare vid namn Gilbert Arenas. Basket är hans yrke, men knappast det enda han sysslar med. Hans blogg är väldigt läsvärd. Här kommer en historia som gjorde mig glad.

Reminds Me of a Story

This is kind of a feel-good story, in a sense. I had a friend in high school, named Eddie. We called him 'chicken wing' because he was skinnier than Tayshaun Prince before he came into the NBA.

There was five of us and we had our own little team when we were 14-years old. Well Eddie used to always say that he could dunk. Every time we'd show up to the park and he'd already be there he'd be like, 'Oh man, I dunked it today! I dunked it today!' And we were like, 'Yeahhhh, rigggghhhht.'

This used to go on for years. It started when we were 14 but then we were sophomores, juniors, seniors and none of those years he could dunk the ball.

So when I went off to college and the summer before my freshman year, I got a phone call. My friend was on the other line and he's like, 'Yo, Eddie passed away.' And I was like, 'What?! What happened?'

And he started laughing.

So I was like, 'What the hell are you laughing for?'

He goes, 'It's funny, but it's not funny ''

'OK, can you explain why the hell you're laughing?!'

He was like, 'Well we were playing five-on-five ''

'All right ''

'And Eddie went up and dunked it and he got so excited that he collapsed.'

And you know what? I totally forgot about him dying and I was like, 'Eddie dunked?! You got to be kidding me. He really dunked it?!'

They said he really dunked it and he got so happy he finally dunked in front of his friends that he passed away. He died right there on the court we grew up on.

For a kid who plays basketball, if I had to pass away, that would be the way I would want to pass away -- like if I won the championship and I was so happy that I passed out right there.

That's a memory that I can always live with.

He didn't pass away from a gun shot or this or that. He passed away doing something he loved. It wasn't a feel bad story when I first heard. I was so excited that he finally proved us wrong and he dunked, and he was so happy that he finally proved us wrong and he dunked that he passed away from it.

His favorite player was Allen Iverson so we buried him with an Allen Iverson jersey and No. 3 was actually going to be my number going into college, but it was already taken so I had to go with zero.