Filmgråt

Tog nyss en varm dusch, och känner mig aningen bättre. Annars så har jag mått värdelöst idag. Snuvig, halsont, feber, svidande och flimmrande ögon. Usch. Sov en timme förut, men ingen bra sömn. Åh, så synd det är om mig.

Jag och Alicia var hos polisen förut för att kolla om våra pass är giltiga för inträde i Amerikat. Vi ska ju till New York i maj. Det har jag inte skrivit här än, men det ska vi. Och de få som läser min blogg har nog redan fått höra det.
Jag lånade med mig några filmer från Anneberg av Rickard, att titta på i min sjukdom. Jag lånade Click, med Adam Sandler bl.a. och tittade på den när jag kom hem. Jag trodde att det skulle vara en halvkass Sandlerkomedi. Men på slutet satt jag och grät. Det var ju en komedi, men den blev riktigt sorglig på slutet. Det kanske var förkylningen som gjorde mig blödig, för jag brukar inte ofta gråta. Speciellt inte till Adam Sandler filmer. Eller vänta, Big Daddy är ju också sorglig på slutet. Den filmen är grym för övrigt.

Shoe-Lazer!

Idag är jag hemma med sjukt barn. Barnet i mig har fortfarande lite feber, men känner sig bättre än igår. Imorse fick jag gå upp innan sju, för att känna hur jag mådde, och sedan ringa och sjukanmäla mig. Medans jag letade efter telefonnummret man skulle ringa, så råkade jag visst beställa dom där skorna + 3 par feta skosnören. Neongröna, Röda, och GULD! Efter det så fick jag en uppenbarelse. Man borde köpa ett par helvita låga Air Force Ones, sen så dekorerar man delar av skon med bladguld, och sätter på guldsnören. Det skulle bli ganska heta customs.
Jag hittade en sida med en massa bra tips på hur man kan knyta sina skor, ifall man vill hotta upp sin style en aning. Det vill alltid jag, så nu har jag provat modell "N: Lattice". Det blev coolt. Kolla in länken, och snöra om era skor.
http://www.sneakerfreaker.com/article.php?id=856

Skor?

Aj då! Jag får väl inte köpa skor nu? När jag snart ska åka till Göteborg, och även sparar pengar till New York. Nike Air Force 1 firar 25-års jubileum, precis som jag. Det är mina favoritskor. Det här paret är en jubileumsutgåva. Hmm...

af1 og6

Austin Stevens: Snakemaster

I lördags var jag och Alicia på hockey, Färjestad vann med 5-2. Trots att Modo sköt 51 skott mot Daniel Henriksson.
Men det var nära att jag inte kunde följa med på hockeyn, p.g.a att Animal Planet visade flera avsnitt av Austin Stevens: Snakemaster. Han är en superhjälte.
Spana in hur han hanterar den här kungskobran. Den är nedrans stor må jag säga.

cobra´

Idag har jag mest bara varit trött och hängig. Men så blir det ibland.

P.S. Wild Kids är ett högkvalitativt tv-program.

Ballonghimmel


Imorgon är det fredag, och sedan endast en vecka kvar till sportlov. Jag känner att jag måste påpeka detta faktum varje gång som jag skriver ett inlägg. På lördag ska jag och Alicia på hockey, Färjestad - MODO. Sedan blir det melodifestivalen på kvällen. På förmiddagen blev vi nyss bjudna till Molkom på lite Alla hjärtans dag kaffe, eller något i den stilen.

Alla hjärtans dag ja, det var ju igår. Jag fick en jätte, jättefin bok av Alicia som hon hade gjort, som handlade om oss. Med en massa fina bilder, och gullig text.
Av mig fick hon en ros, och en ballonghimmel. (se bild)

ballonger

Den är jätterolig, alldeles magisk faktiskt. Bilden fångar inte dess magi till fullo, då den är taget med min lilla webcamera.

Idag är det visst torsdag, och på televisionen visar de mycket kul för mig. Färjestad - Linköping, på Canal+. Antikrundan på SVT, och sedan Dexter på Canal+. Det blir trevligt!

I posten idag fick jag lite bokrea-tidningar. Det blir roligt, de ska jag titta genom nu, och ringa in lite böcker som jag ska köpa, men sedan aldrig läsa...någonsin.

Nedräkning.

Den här veckan kommer Yngve och lär barnen att dansa. Jag minns honom från min skoltid. Han kör alltid med billiga knep, som att ropa "Heja Färjestad". När vi var unga och coola på högstadiet, och inte ville vara med, så hotade han med att vi inte skulle få någon juice. Karin undrar hur han kan ha en sån stor mage, för någon som dansar konstant året om. Jag avundas inte hans yrke. Att motivera 60 motvilliga ungar att dansa var eviga dag. Hoppas att han trivs med det. Jag föredrar att motivera 8 motvilliga ungar att prata engelska.

Två veckor till sportlov, och alla räknar ner. Vårterminen är helt klart kortare än höstterminen. Det är inte en illussion. På Sportlovet ska ju jag och Alicia till Göteborg. Och i Maj ska vi nog till New York (7-14 Maj), och där i mellan kommer påska! Medan våren smyger sig på.

På tal om New York så blir det 6, 2/3 dagar där, som det ser ut nu. När jag var där förra gången var det bara 3, 2/3 dagar. Så vi har mycket tid på oss babe! Vi kommer kunna ta det ganska lugnt och ändå se hur mycket som helst.



Tid känns tråkig när jag tänker på den cykliskt, vet inte om den känns så mycket bättre linjär. Den är nog bäst när den inte känns alls....

....så där avslutar jag den här framåtblicken.


Favoritämne

Ett av mina favoritämnen är homosexualitet inom idrottsvärlden, där den till synes inte tycks existera, förutom i enstaka fall. Då borträknat idrotter som t.ex. isdans m.m. där det verkar vara tillåtet att vara den man är. Ibland florerar rykten om att någon elitidrottsman skulle vara gay, media blåser upp det och intervjuar spelare och ledare. De vanligaste svaren då brukar lyda: "Det är väl okej antar jag, bara han håller sig borta från mig" eller, "Det skulle inte fungera att ha en bög i laget". Homofobin är vida spridd i manlig elitidrott. Deras inställning tycks bara överträffas av strikt religiösa diktaturregimer. Inte ett gott betyg till ungdomsledare.

Några dagar tillbaka kom en före detta NBA spelare ut ur den s.k. garderoben. John Amaechi är hans namn, och är engelsman. Tyvärr kommer han ut efter att ha avslutat sin aktiva karriär. Om han fortfarande hade varit aktiv så hade det tvingat fram en större diskussion. Nu kommer det ältas i amerikansk media i någon vecka, och spelare kommer avslöja sin homofobi. Lebron James, ligans nya ansikte efter Michael Jordan sa något om att: "...det funkar inte, man måste kunna lita på varandra i omklädningsrummet". John Amaechi var tyvärr inte någon stor basketspelare, även om han gjorde några hyffsade säsonger.
amaechi

Önskvärt och intressant skulle vara om en storstjärna som fortfarande var aktiv, skulle komma ut. Det skulle röra om.
Om vi återvänder till Sverige så har vi ju en av våra allra största idrottsmän, som sedan länge dragits med rykten om homosexualitet. Jag har inget att göra med Fredrik Ljungbergs sexualitet, men om så vore fallet, så skulle jag önska att han kom ut med det när han fortfarande är aktiv i en av världens största klubbar. Även om det är en tung börda att lägga på en mans axlar, med tanke på allt han skulle få utstå.

En bra artikel om John Amaechi hittar ni här:
http://slamonline.com/online/2007/02/the-biggest-basketball-news-at-penn-state-since-dan-earl-applied-for-a-9th-year-of-eligibility/

Det behövs en pionjär, ett namn som ALLA känner till. Det är en början. Sedan upplever jag att generellt sett så är ungdomsledare, inom framför allt ishockey, är usla förebilder. När man arbetar inom skolan så märker man stor skillnad på "hockeykillar" och killar som utövar andra idrotter. Inte bara vad det gäller synen på homosexulla, utan deras moral i stort.

Lång och söt lärare

Diskussion med två tvåor.

tvåa 1: Vad lång du är!!
jag: Ja, det är jag.
tvåa 1: ...och Söt!
jag: hihi, tack.
tvåa 2: Vilken klass går du i?
jag: Jag är lärare.
tvåa 1: ...en Söt lärare! (med himlande ögon)
jag: Ja, det är jag!

Dom var så söta. Dom gjorde min dag.

Muntazir berättade idag att hans pappa är i Irak, och skulle ha kommit hem igår. Men han blev kidnappad. Några hade hört att han hade rika bröder, så det tog honom, och förde iväg honom. Två män vaktade honom med pistol, medans de andra gick för att hämta en bil. Hans pappa tänkte att de förmodligen kommer att döda honom, även om hans bröder skulle betala. Så han slog en man i ansiktet och sprang. Den andra vakten hjälpte mannen som blivit slagen. Sedan sprang de efter. Muntazirs pappa blev skuten i låret, men kunde fortsätta framåt. Som tur var fick han syn på några amerikanska soldater, som han viftade mot. De kom och hjälpte honom, och tog honom till sjukhus. De tog ut kulan, och nu ska han ligga där ett tag, och får komma hem om en vecka.
Konstigt att få höra en sån berättelse. Men det är ju sådant som händer var och varannan dag i Irak. Skönt att han klarade sig utan bestående men.

På Onsdag har i friluftsdag. Jag ska åka skridskor, och vara i idrotthallen. Det blir säkert en okej dag.

Det går ett rykte på skolan, högstadiet inkluderat. Att jag är grym på träslöjd. Alla vill att jag ska vikariera en massa tider, som om jag inte hade nog att göra. Det är träslöjdslärarna som spridit det ryktet. Bara för att dom ska kunna vara lediga. T.o.m. träslöjdslärare som aldrig sett mig röra en träbit går runt och sjunger mina lovord. Det är roligt. De hade ringt från högstadiet och undrat vem den där killen som är så grym på träslöjd är, och vill ha honom. Men det kan de glömma. Jag hatar slöjd. Och så fantastisk är jag inte ens. Visst, jag kan figursåga till en schysst älg, och svarva ett stiligt brännbollsträ. Men vikariera i träslöjd för högstadiet är en mardröm! Så nej tack. Jag mottager era beröm, men avböjer stilfullt. Må mitt rykte leva i evigheter, som en legend om en ung namnlös, vacker, blond karlakarl till träslöjdsvikarie, som sägs ha charmat damerna, slagit i 4tums-spik i ett häftigt slag, och inspirerat massorna.