hanu | needless to say, we're needles in hay

Idag påbörjade jag min tredje arbetsvecka för hösten, och barnen är så små. Små men snälla. Snälla men krångliga. I alla fall den ungen som jag ska ta hand om lite. Han måste ha något slags autistiskt drag, väldigt speciell, och går knappt att ha att göra med.
Som tur är gillar jag de jag jobbar med. Kicki är bra.

Om två veckor och ett par dagar åker Alicia till Nya Zeeland i tre månader. Inte långt kvar nu alltså. Sedan så hoppas jag att oktober och november bara flyger förbi för mig. Undrar vad jag ska ha för mig när hon är borta? Rickard åker ju också bort i ett år snart, så honom kan jag ju inte klamra mig fast på under tiden. Men som Alicia gillar att påpeka så tycker jag ju om min "alone-time". Men tre månader av den varan kan nog bli för mycket. Den som har ett bra förslag på vad jag kan sysselsätta mig själv med under tiden belönas med 100 poäng.
Jag ska nog försöka att träffa Miriam några gånger. Hon är bra. Henne träffar jag för sällan. Men det blir ju sådär när man blir stor och vuxen, och får sig ett jobb som tröttar ut en, och en baby girl som man ska och vill leka med. The Chris kanske vill gå på hockey någon gång också. Sedan kanske jag kan bli ensam och deppig och kan skriva några bra dikter. Musik får jag lyssna på också. Som Ane Brun skivorna som jag beställde igår. Hon är nog bra för mig. Låten på Moneybrothers skiva är i alla fall väldigt bra. Jag kommer givetvis också sitta och titta alldeles för mycket på TV. Men vad kan jag göra mer??