hanu | needless to say, we're needles in hay

När jag igår anlände till Karlstad efter en hår dags jobb. Trött och hungrig kämpade jag mot mitt sockerbegär och stod principfast kvar på busshållplatsen. En liten tant med rullator rullade fram bakom en reklamskylt och plockade upp en Center-choklad. Jag stod och sneglade lite snett på hennes choklad och önskade att jag också hade en. Hon kämpade med omslagspappret några sekunder innan hon tittade upp på mig och undrade om jag kunde hjälpa henne att öppna. Så då sa jag: -Dra åt helvete, kärring!...nej, jag sa: - Javisst! Och öppnade hennes choklad, varpå hon bjöd mig på en bit. En bit var precis vad jag behövde i den stunden. Sedan rullade hon mystiskt iväg. Hon skulle tydligen inte med någon buss. Då förstod jag att det med allra största sannolikhet måste ha varit Jesus i hans gamla tant-kläder, som ville bjussa på en bit choklad.