hanu | needless to say, we're needles in hay

Under veckan har Alicias pappa varit snäll nog att komma hit med borrmaskin och ge sig an mina enormt hårda väggar och tak. Vi hade en del grejer som skulle hängas upp. I sovrummet har vi hängt upp den här stora fina lampan. Nu kan man få ljusterapi direkt i sängen. Den är sweet. Det har aldrig varit så ljust i min lägenhet, och den är faktiskt inte så mycket i vägen som man skulle kunna ana.



Vi fick också upp min stor tavla i vardagsrummet. Förut fick den stå lutad på soffan. Det var inte så praktiskt, för då och då ramlade den ner på oss. Tur att den är ganska lätt.



Sist och minst så hjälpte Gunde oss att sätta upp två hallampor. De är inget speciellt. Men det blev mycket trevligare än tidigare. Allt borrande resulterade i klagande grannar. Stackars dom. Jag tror inte att vi egentligen borrade för sent, men jag kan förstå dom ändå. Så vi var snälla och slutade. Det är intressant att människor peppar upp sig och är arga när de ska gå och klaga hos någon. Det går ju alldeles utmärkt att ha en lugn utgångspunkt. Det är nog som ett skydd.