hanu | needless to say, we're needles in hay

Som sagt...Jag insåg det idag först. Jag har inte hunnit tänka så mycket på det. Inte mamma och pappa heller. Så är det när man är vuxen och har mycket på jobbet. Men vuxenlivet är ändå okej, kids. Oroa er inte. Det ska självklart bli roligt att han kommer hem efter 1 år. Tiden går fort, eller så har han varit borta så länge att jag har glömt det mesta av tiden, och det som jag minns känns naturligtvis inte som så länge.

Idag träffade jag Bahram på stan. Jag var assistent åt honom de första två åren jag jobbade. Han mådde bra, och det var kul att ses. Jag hoppas att han hamnar rätt i livet. Han är en bra kille, men kommer utan tvekan hänga i odrägliga gäng på stan, som folk kommer titta snett på, och vara lite rädda för. Jag hoppas att han tar sig igenom det stadiet utan att för mycket negativt fastnar på honom.

Jag vill ha en riktigt varm vinterjacka. Jag har en vinterjacka som jag gillar, men den duger inte när det blir riktigt kallt. Tyvärr så hittar jag ingen annan som duger åt mig heller. Nästan alla är fula för mig. Grr.
Min pappa däremot, han fick en Peak Performance Gore-Tex jacka av deras grannar. Det tycker jag är fuskigt. Jag har inte sett den än. Men om den är snygg, så kan jag ju försöka köpa den av honom. Men billigt lär det inte bli. Han är snål min pappa.