Brott och straff
Jag har nu läst klart Brott och Straff. Som de flesta hade jag en bild av den som en tung "tegelsten". En dyster rysk roman full av depression och svårmod. Samtidigt var jag nyfiken på vad som gjort den så berömd, -den kan ju inte vara dålig, tänkte jag. Jag kan heller inte förneka att jag ville sola mig en aning i den status det betyder att ha läst den.
- Den kan ju inte vara dålig. Och dålig är den då sannerligen inte. Det är en mäktig roman, som inte alls förtjänar sitt ryckte om att vara "tung". Tvärtom är den en riktig sidvändare. Den har lysande psykologiska porträtt, speciellt av huvudpersonen, den f.d. studenten Raskolnikov. Det är en fröjd att få utförska han psyke. Den har en verklighetstrogen dialog och monolog. Det är inte förän i bokens absoluta slutskede som jag vet hur det kommer att gå för vår huvudperson. Boken har ett antal snygga vändningar och lösningar, då man tror att hoppet är ute. Den har en rafflande deckarkänsla, och man skulle kunna önska att alla svenskar som enbart läser just deckare, skulle plocka upp den här boken någon gång istället.
Eftersom Alicia har för avsikt att läsa boken, och kanske någon annan också, så håller jag mig undan allt som skulle kunna vara avslöjande, s.k. spoilers. Brott och straff är en varmt rekomenderad läsning, och jag återvänder gärna till Dostojevskijs verk igen.
Härnäst ska jag läsa En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexandr Solzjenitsyn, från 1962. Solzjenitsyn belönades med Nobelpriset åtta år senare. Min kära mamma har rekomenderat den. Boken är självbiografisk och utspelar sig i ett Sovjetiskt arbetsläger. Solzjenitsyn tvingades senare i exil. Jag återkommer med min bedömning.
- Den kan ju inte vara dålig. Och dålig är den då sannerligen inte. Det är en mäktig roman, som inte alls förtjänar sitt ryckte om att vara "tung". Tvärtom är den en riktig sidvändare. Den har lysande psykologiska porträtt, speciellt av huvudpersonen, den f.d. studenten Raskolnikov. Det är en fröjd att få utförska han psyke. Den har en verklighetstrogen dialog och monolog. Det är inte förän i bokens absoluta slutskede som jag vet hur det kommer att gå för vår huvudperson. Boken har ett antal snygga vändningar och lösningar, då man tror att hoppet är ute. Den har en rafflande deckarkänsla, och man skulle kunna önska att alla svenskar som enbart läser just deckare, skulle plocka upp den här boken någon gång istället.
Eftersom Alicia har för avsikt att läsa boken, och kanske någon annan också, så håller jag mig undan allt som skulle kunna vara avslöjande, s.k. spoilers. Brott och straff är en varmt rekomenderad läsning, och jag återvänder gärna till Dostojevskijs verk igen.
Härnäst ska jag läsa En dag i Ivan Denisovitjs liv av Alexandr Solzjenitsyn, från 1962. Solzjenitsyn belönades med Nobelpriset åtta år senare. Min kära mamma har rekomenderat den. Boken är självbiografisk och utspelar sig i ett Sovjetiskt arbetsläger. Solzjenitsyn tvingades senare i exil. Jag återkommer med min bedömning.
Kommentarer
Trackback