hanu | needless to say, we're needles in hay

Idag har jag läst klart boken Döden och pingvinen av Andrej Kurkov. Den var bra. En snabb läsning, där slutet är ovisst fram till den sista raden. Jag saknar djupare person- och miljöbeskrivningar. En viss spänning byggs upp, vilken hade varit större om författaren gjort huvudpersonerna lite personligare.

Boken handlar om Viktor, vars dröm är att kunna skriva en roman. Men han klarar bara av att skriva korta korta texter, vilka han däremot bemästrar. Han får jobb på en tidning med att skriva nekrologer (dödsrunor) för viktiga personer, som fortfarande är i livet. Han lever tillsammans med en kungspingvin som heter Misja, som han fått från stadens djurpark, då de inte längre kan ta hand om pingvinerna. Misja har ett medfött hjärtfel, och är allmänt uttråkad. Viktor väntar otåligt på att hans nekrologer ska publicerad, och är först glad när ämnena för hans runor börjar dö, en efter en.

Döden och pingvinen ska spegla tillvaron i Ukraina ano 1996, och med tanke på vad som senare hände under den orangea revolutionen 2004, med förgiftningen av den blivande presidenten, är det inte svårt att föreställa sig att boken och sanningen inte ligger allt för långt ifrån varandra.