Flickidoler kontra pojkidoler.

Flickidoler vet alla vilka de är. Det är unga killar som får ännu yngre tjejer att skrika, gråta och svimma. Just nu skulle vi som exempel kunna nämna Justin Bieber, kanske Jonas Brothers, och i Sverige hade vi för något år sedan Johan Palm (Idol).
Vad är då en pojkidol? Unga pojkar tycker säkerligen att Hannah Montana är en snygging. Men de köper inte alla hennes produkter eller skriker sig hesa på alla konserter.
Är då Zlatan en pojkidol? Svar ja. Men han är också en idol för män i alla åldrar (säkerligen också för många ladies). Så vi kan alltså inte jämföra Zlatan med flickidolsfenomenet. Flickidoler är med få undantag enbart idoler för unga tjejer.

Flickor får gemenskap i sin idoldyrkan av unga popsensationer. För killar är det inte riktigt lika accepterat att vara öppen i sin idoldyrkan om den skulle infinna sig. Där med blir den inte lika intensiv, då kompisar inte är involverade och kan få det att eskalera till hysteriska nivåer.
När jag var liten så var jag lite kär i Melissa Joan Hart i Clarissa (dåtidens Hannah Montana) som gick på sommarlovsmorgon. Men det var hemligt, och hemliga förälskelser når sällan hysteriska höjder.

Om vi vänder blickarna mot naturen så kanske vi kan se några paralleller. Domherrehonor dras ju till hanen med störst och rödast bröst. På samma sätt fungerar det ju inom de flesta arter. Hanarna visar sin duglighet som partners med gälla färger, danser och kraftdemonstrationer.
För människohonor i yngre tonåren är motsvarigheten söta, nästan flicklika pojkar med sametslena röster.
Hanar å andra sidan är nöjda om det blir en hona över åt dem att föra vidare sin genetiska kod med.

Det finns säkert brister i mitt resonemang. Jag kommer hur som helst inte på någon riktig pojkidol. Någon som kommer på någon?



Ni kommer väl ihåg Clarissa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback